Nu sitter jag dagen innan den efterlängtade dagen. Jag ser verkligen fram emot det imorgon. Det har bara uppstått ett litet "problem", Linn ringde förut och gjorde mig sjukt nervös! Linns utbytesstudent Yasmin ska följa med imorgon, och det är inte det som är problemet! Utan problemet är jag.... Egentligen är detta världens chans att få öva upp min engelska, men det är svårt när det inte direkt är min starka sida.
Jag vet redan vad som kommer hända imorgon, jag kommer komma dit, säger hej och sen kommer jag må illa av nervositet. Sen när jag kommer försöka säga något kommer det låta som skit och jag kommer övergå till någon blanding av svengelska. Tillslut kommer jag nog inte prata alls för att jag inser att det är hopplöst. Och Yasmin kommer tro att jag är knäpp och oartig!!!
Buhuuuuuu, om jag hade lite bättre självförtroende när det gäller detta så hade jag nog vågat säga vad som helst utan att skämmas. Men jag vet, jag kommer tycka att allt jag säger är pinsamt och ångra att jag öppnade munnen.

Men nu ska jag inte tänka så! Kanske kan Yasmin lära mig engelska och jag lära henne svenska? Det vore ju intressant. Okej, jag ska helt enkelt föröska vara mig själv imorgon, och blir det svengelska jag kommer prata så får det vara så. Då kanske hon lär sig några nya ord också. Hmm, och jag lär mig kanske hur man ska säga det på engelska.