Det är faktiskt väldigt kul att gå in på sin egen blogg och läsa gamla inlägg. Igår var jag inne och läste om träning och motivation. Vilken periodare jag varit! Och jag har aldrig orkat hålla igång speciellt länge med något.
Jag spelade basket i 5 år, men la av när jag började gymnasiet och efter det verkade aldrig motivationen komma tillbaka. Min anledning var att jag inte gillade att vara så smal som jag var när jag spelade basket, så jag ville inte träna, jag ville gå upp i vikt, så jag var så lite aktiv som möjligt och åt allt onyttigt som jag gillade.
Men så kände väl även jag att det kanske behövdes en förändring, att röra på sig gör kroppen piggare och det var precis vad jag behövde. Så, jag började springa med vänner. Men så tröttnade jag efter någon månad. Efter det flyttade jag till Oslo och började springa igen med min syster, det höll i lite längre, men sen tröttnade jag igen. Så jag blev medlem på Sats och fick även min syster till att börja där. Pass kunde ju vara kul. Och det var det, till en början. Jag var medlem där ett år med kanske var där i ett halvår.

Hur fan ska man bli motiverad? Jag hade ju testat allt det där med gym, pass och löpning som alla andra tränar så hårt med! Men innerst inne så tycker jag inte det är så kul. Om jag hade gillat det så hade jag förmodligen fortsatt med det.
I mars provade jag något som jag länge velat prova men aldrig riktigt vågat. Poledance, eller polefitness (vad man nu vill kalla det). Från dag ett var jag fast! Varje gång ser man att man utvecklats i både små och stora steg. Varje gång finns det nya mål att nå och man får lära sig nya övningar hela tiden. Hela kroppen tränas, både styrka och smidighet. Jag såg ut som en klumpig elefant och som dallrig spaghetti när jag började. Noll kroppskontroll och ingen vighet, ingen styrka. Man kände sig inte ett dugg graciös. Men det kommer med tiden och man ser så tydligt att man utvecklas. Alla är dessutom nybörjare någon gång!

Och jag ska sluta prata om just det nu, för tanken är inte att försöka få någon annan att tycka om det lika mycket som jag gör. Den här träningsformen är kanske inte något för alla. Men ni som har förutfattade meningar om det, att ni tror att det är någon slags strippstång man ålar sig runt, ni borde nog testa innan ni uttalar er.
Men min poäng med det hela att det är så sjukt viktigt att försöka vidga sina vyer lite, Gå lite utanför boxen och prova någon aktivitet som inte har med gym att göra. Många gillar det, men är man som mig och inte gillar det så är det rätt dumt att försöka intala sig själv att man tycker om det. Det finns hur mycket som helst som: simning, klättning, badminton, karate - You name it! Hittar man något som är kul, så kommer man atomatiskt vilja gå dit och träna för att bli bättre. Motivationen kommer att finnas där automatiskt!
Kloka ord från Ernst Kirchsteiger