Ett steg mot framtiden

Permalink | Lets Talk | Kommentarer (0)
2016-05-01 20:28:00

Det är en ny månad och imorgon börjar en ny vecka. Jag har i helgen sagt upp mitt rum, så om tre månader kommer jag flytta till svensk mark igen. Känns på ett sätt så himla läskigt och tråkigt att lämna allt i Oslo som jag älskar, samtidigt som det är spännande och helt underbart att få flytta ihop med min kärlek igen. Det är så blandade känslor att jag inte vet var jag ska ta vägen ibland. Tiden hjälper inte, den går alldeles för fort. Sakta ner, snälla? Bara lite så jag hinner med att njuta av den sista tiden.

Oslo som har så stor betydelse för mig, som gett mig naturglädje, otroligt fina vänner och en ny hobby. Här hittade jag mig själv igen efter många år. Jag är en starkare person idag. Men nu är det dags att stå på lite ostadiga ben igen och ta reda på vad jag vill i framtiden. Jag vet att det kommer bli bra.
 
Men först, tre hela månader där jag ska njuta av den sista tiden i grannlandet som jag vill kalla för mitt hem. En dag kommer jag tillbaka, på besök, semester eller på heltid, det vet man aldrig. Men tillbaka ska jag!
 
 

Det här med träning

Permalink | Lets Talk | Kommentarer (1)
2015-09-26 08:25:00

Det är faktiskt väldigt kul att gå in på sin egen blogg och läsa gamla inlägg. Igår var jag inne och läste om träning och motivation. Vilken periodare jag varit! Och jag har aldrig orkat hålla igång speciellt länge med något.

Jag spelade basket i 5 år, men la av när jag började gymnasiet och efter det verkade aldrig motivationen komma tillbaka. Min anledning var att jag inte gillade att vara så smal som jag var när jag spelade basket, så jag ville inte träna, jag ville gå upp i vikt, så jag var så lite aktiv som möjligt och åt allt onyttigt som jag gillade.
 
 
 
Men så kände väl även jag att det kanske behövdes en förändring, att röra på sig gör kroppen piggare och det var precis vad jag behövde. Så, jag började springa med vänner. Men så tröttnade jag efter någon månad. Efter det flyttade jag till Oslo och började springa igen med min syster, det höll i lite längre, men sen tröttnade jag igen. Så jag blev medlem på Sats och fick även min syster till att börja där. Pass kunde ju vara kul. Och det var det, till en början. Jag var medlem där ett år med kanske var där i ett halvår.  
     
    
 
Hur fan ska man bli motiverad? Jag hade ju testat allt det där med gym, pass och löpning som alla andra tränar så hårt med! Men innerst inne så tycker jag inte det är så kul. Om jag hade gillat det så hade jag förmodligen fortsatt med det.

I mars provade jag något som jag länge velat prova men aldrig riktigt vågat. Poledance, eller polefitness (vad man nu vill kalla det). Från dag ett var jag fast! Varje gång ser man att man utvecklats i både små och stora steg. Varje gång finns det nya mål att nå och man får lära sig nya övningar hela tiden. Hela kroppen tränas, både styrka och smidighet. Jag såg ut som en klumpig elefant och som dallrig spaghetti när jag började. Noll kroppskontroll och ingen vighet, ingen styrka. Man kände sig inte ett dugg graciös. Men det kommer med tiden och man ser så tydligt att man utvecklas. Alla är dessutom nybörjare någon gång!

 
Och jag ska sluta prata om just det nu, för tanken är inte att försöka få någon annan att tycka om det lika mycket som jag gör. Den här träningsformen är kanske inte något för alla. Men ni som har förutfattade meningar om det, att ni tror att det är någon slags strippstång man ålar sig runt, ni borde nog testa innan ni uttalar er.
 
Men min poäng med det hela att det är så sjukt viktigt att försöka vidga sina vyer lite, Gå lite utanför boxen och prova någon aktivitet som inte har med gym att göra. Många gillar det, men är man som mig och inte gillar det så är det rätt dumt att försöka intala sig själv att man tycker om det. Det finns hur mycket som helst som: simning, klättning, badminton, karate - You name it! Hittar man något som är kul, så kommer man atomatiskt vilja gå dit och träna för att bli bättre. Motivationen kommer att finnas där automatiskt! 
 
Kloka ord från Ernst Kirchsteiger
 
 
 

It's just my life.

Permalink | Lets Talk | Kommentarer (0)
2015-03-21 11:37:00

Det är svårt att uttrycka sig ibland, men jag ska göra ett försök.
 
Hösten 2011 gick jag in till min arbetsledare med en klump i magen och tårar som tryckte på bakom ögonen. Jag sa att jag inte orkade, att något inte kändes bra och jag fick ta ledigt resten av veckan.
I en veckas tid gick jag runt i mjukiskläder, låg i sängen i ett stökigt rum, grät titt som tätt utan någon egentlig anledning. Min älskade mamma tog hand om mig, hon förstod och jag kände mig som ett litet barn som inte kunde klara mig själv.

Den senaste tiden hade många av mina vänner, familj och pojkvän, blivit mindre prioriterade. det fanns ingen ork eller tid att höra av sig eller umgås. Men just den här veckan gjorde vi ett försök i att bjuda hem min älskling på en mysig middag. Bakad potatis med en kräftröra skulle det bli, enkelt. Jag fick in potatisen i ugnen och sen kom den där känslan; en stor klump i magen, med känslan av att vilja kräkas. Pulsen gick upp och gråten satte sig i halsen. Jag minns att jag gungade fram å tillbaka på stolen, försökte andas och kände mig otroligt förvirrad, visste inte vart jag skulle ta vägen. Nu i efterhand har jag fattat att det var en ångestattack. Mamma gjorde klart middagen och kvällen blev mysig trots allt.

Man anade att allt handlade om stress och jag trodde att en veckas ledighet skulle hjälpa mot det. Men så lätt var det inte. Efter det gick jag en stund hos en kurator, men kände inte att det gav mig något. Så jag tänkte att jag skulle försöka lösa det själv. Bara om jag gjorde en del förändringar så skulle det bli bra och jag har läst så många bloggar, hemsidor, testat det ena och det andra knepet för att försöka få tillbaka min energi igen. Har dragit iväg på resor där allt känts toppen, resor utan ett enda krav och där släppte spänningarna i kroppen och jag kände att allt var toppen. Men så kom man tillbaka till verkligheten och allt började om igen.

Känslan är svår att förklara, man känner sig orkeslös - ändå kunde man inte slappna av, det jag tidigare tyckt om att göra var inte längre roligt och livsgnistan var som bortblåst.

Jag har valt att vara väldigt öppen om det här med mina allra närmaste, för att de ska ha förståelse för varför jag inte ringer eller varför jag inte alltid orkar.

Sms till mina närmaste vänner.
 
Jag säger inte att mitt liv de senaste åren har inneburit att jag legat hemma i sängen och varit deprimerad. Jag har haft väldigt fina stunder också, många! Men allt det här har ändå funnits i mitt liv och livet har verkligen gått upp och ner, med bra och dåliga perioder. Det är väl kanske tack vare de bra tiderna som man inte tappat hoppet om att det ska bli bra igen.
 


Till hösten 2014, så flyttade Sonny från Oslo för att studera hemma i Sverige. Det var jobbigt att helt plötsligt stå själv i en stor och tom lägenhet. Jag kände mig jävligt ensam och undrade hur fan jag skulle klara mig nu. Anledningen att jag inte följde med honom var för att jag kände att jag ville spara lite mer pengar och jag trivdes väldigt bra på jobbet. Dessutom tror jag att det är nyttigt i alla förhållanden att testa på sånt som kanske inte är den lättaste vägen. Vi behövde också få testa våra egna vingar och se hur det var att få leva och bo själva. Jag som alltid haft svårigheter att faktiskt göra saker själv skulle nu få klara allt på egen hand!

Nu började jag på ny kula, i ett nytt boende som jag delade tillsammans med en svensk tjej. Det var bara 25 minuters gångavstånd till jobbet, så jag gick varje dag. Hade fått ett vikariat genom jobbet och trivdes otroligt bra, fick massa tid ute och älskade att vara tillsammans med barnen.

Idag mår jag så himla bra, jag älskar livet och njuter varje dag. Så har jag känt i 3 månader nu, typ konstant. Hur kunde det plötsligt bli så? För det första får jag vardaglig motion varje dag, till och från jobbet och på jobbet, minst en timme är jag utomhus. Jag kan räkna på en hand under ett års tid hur många gånger jag känt mig stressad över jobbet.
I början på hösten låg jag ofta hemma i soffan efter jobbet och på helgerna, men har succesivt tagit mig ut på egen hand och gjort saker själv vilket har gjort mig starkare. I och med det så har jag hittat saker som jag blir glad av och som förgyller min vardag. Det känns som jag äntligen efter fyra år har hittat tillbaka till mig själv, till vem jag är och vad jag tycker om.

När jag fått klara mig själv har jag känt mig kravlös, det har bara varit jag och ingen annan. Och missförstå mig inte, Sonny har inte satt några krav på mig när vi bott ihop. Men för mig har jag hela tiden känt att jag vill vara en bra flickvän, en bra vän och en bra dotter, en bra människa för alla. Man försöker att finnas där trots att man kanske skulle börjat med att finnas där för en själv istället. Men när jag fått bo själv, utan någon, ingen vänskapskrets eller familj i närheten så har jag bara behövt tänka på mig själv och kunnat sätta mina behov först!
 
Jag vet inte om det här bara är en bra period jag har, för alla dagar kan ju såklart gå upp och ner. Men det som känns viktigt just nu är att jag ändrat mitt tankesätt och prioriteringar. Jag lyssnar på min kropp, vad jag vill och vad jag tycker känns rätt. Det kanske låter klyshigt, men man lever bara ett liv och det är alldeles för kort för att man ska må dåligt och inte göra sånt som man tycker om.

Det har varit tomt här länge på bloggen, men jag valde att lägga den åt sidan pga att jag helt enkelt inte ville fortsätta visa en sida som alltid mår bra, för så är inte fallet. Att jag nu väljer att skriva om det här är inte för att någon ska tycka synd om mig, men jag vill att folk ska få lite mer förståelse.
Jag är absolut inte ensam om det här, det finns så många som mår som jag gjort och som fortfarande slåss i en vardag med ångest, depressioner och stress. Det är tråkigt att man hamnar där och det är svårt att ta sig upp, men när man gjort det så är man otroligt mycket starkare än vad man någonsin varit!

 
 

Något ni kanske inte visste om mig.

Permalink | Lets Talk | Kommentarer (0)
2014-06-02 09:44:00

Jag tycker alltid att det är så kul att läsa sånna här listor om andra, så tänkte att jag lika gärna kan skriva en själv nu när jag ändå är hemma o är sjuk. Här har ni alltså några saker som ni kanske inte visste om mig:

♦ Jag är sjukt jäkla mörkrädd och klarar inte av att se några skräckfilmer, då är jag rädd i flera dagar/veckor efteråt.

♦ Jag är verkligen världens sämsta på geografi, jag kan nog inte alla värdsdelar och jag har trott att Afrika är ett land. haha pinsamt, men sant!

♦ Jag gillar inte att gå ensam på stan eller i matbutiker. Första gången jag gjorde det så skulle jag börja 2an på gymnasiet. Då köpte jag nötter och mjölk på ica. Jag jobbar fortfarande på det och nu är det lättare, men tillslut vill jag kunna sätta mig ensam på ett fik och kanske läsa en bok.

♦ Jag har en navelpiercing som jag och min bästa vän tog när vi var 15. Jag mådde riktigt dålig och var nära på att svimma, så pappa fick springa över på andra sidan gatan och köpa cola till mig för att jag skulle få upp blodsockret.

♦ Jag har inte sett Titanic, bara några få delar och det var när jag gick på lågstadiet.

♦ Jag tycker nästan inte om någon efterrätt. Gillar oftast inte konsistensen, som exempel varma frukter, pudding, creme brulee etc... fyy, det går verkligen inte ner och jag får kvälningar.

♦ Jag har aldrig någonsin kunnat nå ner till mina tår! Är nog ärligt talat världens ovigaste människa...

♦ Mitt favoritgodis är saltlakrits, men väljer ändå oftast chips & dipp framför godis.
 
♦ Jag är väldigt höjdrädd, men det är en sån rädsla som jag försöker utmana lite då och då.

♦ Jag dricker varken kaffe eller te. uuh..

♦ Har aldrig haft minnesluckor efter jag druckit alkohol. Vanligtvis har jag dessutom inga jobbiga bakfyllor heller, oavsett hur mycket jag dricker så blir jag bara trött dagen efter.

♦ Att få bli sjuksköterska är min dröm, men jag har alltid haft väldigt svårt för att se blod. Blir ofta svimfärdig och illamående. Men tänker inte ge upp drömmen för det, man måste ju ändå försöka!

♦ Och på tal om det, så har jag försökt ge blod för att liksom vänja mig lite vid det. Första gången svimmade jag andra gången så lyckades de aldrig pricka mina vener. De är för tunna, så efter det avrådde de mig till att ge blod.

♦ Jag har gärna mycket smör på bröd och knäckemackor. Iallafall om jag inte ska ha något annat pålägg.

♦ Jag plockar alltid bort jordgubbarna i jordgubbssylt, de är så sliskiga.


Mina tankar

Permalink | Lets Talk | Kommentarer (2)
2014-03-12 20:51:41

Man hinner fundera lite när man inte har så mycket annat att göra. För fyra år sen tog jag studenten, efter det har jag jobbat så mycket jag kunnat, sparat, sparat och rest upp alla pengar. Det har gjort mig rik på erfarenheter och har varit fantastiskt kul. I fyra år har jag levt med att aldrig riktigt ha en fast punkt och haft tankar om att allt detta bara är tillfälligt.

Det är här är såklart inget liv jag vill leva hela mitt liv, jag vill ju studera, hitta en fast punkt, skaffa familj och liksom skapa en riktig vardag. Så efter dessa fyra fantastiska år så har jag nu börjat känna att jag är lite trött på det här, jag vill hitta en balans i mitt liv och börja ta mig framåt mot en riktig framtid. Om jag känner mig själv rätt så kommer vägen dit ändå innehålla massa äventyr. Att resa iväg och utmana mig själv har bara gjort mig starkare som person och det vill jag absolut inte sluta med. Livet är fullt med överraskningar, så även om jag just nu har en plan så kan man aldrig veta vad som händer.
 
Först och främst väntar en flytt till ett större boende och bara det är helt fantastiskt. Längtar sjukt mycket till 1 april när det är dags! Har precis avslutat ett viktigt samtal, imorgon tar jag en tur hem över helgen och försöker ladda om inför nästa vecka, det behövs verkligen.

 
 

Nyårslöften 2014

Permalink | Lets Talk | Kommentarer (0)
2014-01-15 12:14:31

Förra året hade jag inga nyårslöften alls, inte vad jag kan minnas iallafall. Det kan ju alltid vara lite kul att ha någon plan inför året som kommer.

Här är några punkter som jag ska försöka hålla mig till under året:
- Jag ska fortsätta träna minst två gånger i veckan, sålänge det känns bra och med sånt som jag tycker är kul.
- Hitta vardagsrutiner som kan både underlätta och förgylla mina dagar.
- Försöka minska ner på allt som har med media att göra (till ungefär runt en timme per dag) och istället träna, läsa böcker, rita eller göra något annat kul.
- Jag ska nå mina tår som jag aldrig lyckats göra! Med andra ord ska jag försöka bli mjukare i kroppen.
- Äta sundare och mer regelbundet, minska ner på socker och äta mer frukt och grönt (som det är nu håller inte!).

Många av dessa låter lite klyshigt - "träna, äta bättre osv". Men jag hoppas verkligen att det här ska få min kropp att må bättre. Just nu är min kropp slut på energi och ork, axlarna är stela, jag känner mig aldrig riktigt utvilad osv. Jag behöver lyssna mer på min kropp och värdesätta den mer. Göra saker som får mig att må bra och vara glad, ta en dag i taget och njuta av stunderna. Så fokus på det nya året är alltså mig själv.

 
 

Fuck Cancer

Permalink | Lets Talk | Kommentarer (0)
2013-11-07 08:38:00

Som vanligt på morgenen sitter jag och ser på nyhetsmorgon. Det pratades om att cancersjuka barn på Astrid Lindgrens sjukhus som får flyttas till andra sjukhus och göra behandlingar för att det inte finns tillräckligt med personal. Även på andra sjukhus får de med cancer vänta med behandlingar på grund av peronalbrist.

När jag hörde det fick det mig att ångra att jag inte har börjat studera tidigare. För det precis det här jag vill göra, att få jobba med just cancer och ännu hellre på Astrid Lindgrens sjukhus. Det är en hemsk sjukdom som vi alla, på ett eller annat sätt, har kommit i kontakt med. Tänk om jag då snart var klar med mina studier, även om det bara är en person, så är det alltid till någon hjälp. Alla kan vi hjälpa, mer eller mindre. Jag vill hjälpa mer, jag vill vara där genom allt, vill kunna göra mitt yttersta för att ge de hopp och styrka att fortsätta kämpa.

Men just nu är det flera år kvar till jag är klar och kan hjälpa. Under tiden finns det, få, men väldigt bra sjuksköterskor som finns där och gör precis det fina arbetet som jag en dag också vill göra.
 
Fina och betydelsefulla armband som man kan köpa [här] för att stödja ungcancer.
Alla kan göra skillnad.

Otur med grannar

Permalink | Lets Talk | Kommentarer (0)
2013-06-28 08:56:00

Jag kan inte förstå varför Sonny och jag alltid har sån otur med våra grannar? Sista tiden i vår lägenhet i Sverige så flyttade det in ett par under oss som smällde i dörrar, skrek på varandra och om nätterna var det alltid ett jävla liv. Tror vi ringde securitas 5 gånger iallafall. Vi flyttade ju därifrån och här är det väl också lite lyhört, men hör när de går ovanför oss och när vår granne spelar musik. Det stör mig egentligen inte sålänge det inte blir för mycket.

Våra grannar bredvid brukar dock ha fest ibland på helgerna, då spelar de musik kanske fram till 1. Och även om det inte går att somna då så känns det onödigt att be dom sänka, varken Sonny eller jag har haft jobb på helgerna så vi kan ju sova hur länge vi vill sen. Men inatt har nog varit en av de värsta nätterna i mitt liv! Det var torsdag igår, många ska ändå upp och jobba idag. Då bestämmer de sig minsann för att ha fest! I Sverige har de flesta en regel att det ska vara tyst efter 10-11 när det är vardag, verkar inte vara så här. Jag försökte lägga mig vid 12 då hade dom jävligt hög musik på, tror att någon gick och sa till dom strax innan 1 för då sänkte de. Jag lyckades halvsova med två kuddar på huvudet, men vaknade konstant till musiken ändå. Klockan halv 5 imorse hade de fortfarande fest, FYFAN jag var så jävla arg så jag hade lust att slå någon jävligt hårt! Jag får kanske skylla mig själv som inte sa till, men jag kände ändå inte att jag hade rätt att göra det eftersom jag är ledig hela dagen idag... Men hur fan tänker dom?
 
Jag hatar att folk inte kan tänka efter en extra gång när de bor i lägenhet. Man måste liksom respektera att man bara bor en tunn vägg ifrån närmaste granne. Jag har bott i lägenhet största delen av mitt liv och jag har alltid försökt hålla en låg ton för att inte påverka mina grannar. Just nu börjar jag till och med överväga att flytta till landet i framtiden! Jag är så trött på att behöva just anpassa mig efter andra och jag är tusen gånger tröttare på att behöva bli störd av andra titt som tätt!
 
Inte många timmars sömn inatt med andra ord, vaknat helt på fel sida, så får se om det vänder någon gång idag.
 
 
 
 

Sötsug

Permalink | Lets Talk | Kommentarer (0)
2013-06-14 15:10:00

För några veckor sen gjorde jag tre olika dealer med tre av mina vänner, nu skulle vi sätta stopp för mitt godissug en gång för alla! En gång i veckan fick vi äta vad vi ville, åt man utöver det så blev det ett straff. Det gick rätt bra, jag blev nästan lite besatt av att leta efter annat som jag kunde ersätta godiset och chipsen med. Räkor har blivit som mitt nya lösgodis och det är ju så himla gott!
 
Men som många säkert räknat ut så kunde jag inte hålla mig ändå. Att förbjuda något funkade verkligen inte för mig, då ville jag bara ha mer av allt! Och istället för att bli peppad och tänka att jag gjorde det för min egen skull så blev jag bara frustrerad varje gång jag inte fick äta. Så jag har lagt av och tänker istället att livet är för kort för att inte få äta det man vill äta.
 
Sen behöver det kanske inte gå till överdrift som det ofta har gjort för mig. Att äta chips till fredagsfilmen eller ta en fika på stan med en vän, det är sånt som man ska kunna göra och njuta av. Sen är det ju inget som säger att man inte kan försöka välja de nyttiga alternativen före de onyttiga. Jag kommer fortsätta leta nyttiga recept på godis, bakelser och maträtter. Hittar jag något som smakar bättre än det onyttiga så är det ju definitivt ett jävligt stort plus! För jag tänker minsann inte äta nyttigt bara för att det är nyttigt, det ska vara gott också.
 
 

Håret

Permalink | Lets Talk | Kommentarer (1)
2012-11-21 13:37:00

Nog för att jag är nöjd med mitt korta hår. Det är ju jäkligt praktiskt & ekonomiskt. Behövs ju inte lika mycket hårprodukter och det tar ju inte speciellt lång tid att fixa håret. Jag ångrar inte att jag klippte av håret, men när jag tittar tillbaka i arkivet så saknar jag mitt långa hår liiiite. Just nu kan jag ändå inte göra så mycket åt det, men jag kommer nog sakta men säkert låta håret växa ut igen. Men jag hinner nog ångra mig några gånger innan jag har fått tillbaka längden, haha! Att man aldrig kan vara nöjd ;)
 
Min syster som fotat, hon är också väldigt saknad!

Tankar & funderingar

Permalink | Lets Talk | Kommentarer (0)
2012-10-03 21:33:52

De dagar som jag är ute och kör på landet i några timmar så hinner man verkligen tänka igenom sitt liv mer än en gång! Just nu känner jag ett stor sug av att resa, det är förjävla roligt att åka runt och se världen. Men för tillfället finns inte riktigt pengarna där, vilket gör att jag verkligen försöker fundera över hur jag ska lyckas få ihop mer pengar. Samtidigt skulle jag vilja gära något impulsivt, funderar tillomed på att klippa av mig håret eller bara göra något med det bara för att det ska ske en liten förändring någonstans.
 
Jag har inga tankar på att sätta mig vid skolbänken, inte än iallafall. Finns så mycket annat roligt som lockar innan det. Det är ju ingen brådska med något egentligen, jag tar det som det kommer!
 
Jag skulle kunna fortsätta skriva så himla mycket mer, för det är mesta är väldigt oklart för tillfället. Jag vill så mycket, men det är svårt att göra allt. Får nog sätta mig ner och ta en riktigt funderare över allt, vilka drömmar & mål som jag känner att jag vill uppfylla och hur jag ska ta mig dit. Ja, så får det bli. Nu orkar jag inte fundera mera, nu är det dags att sova!
 
Åh, vad jag vill göra om det där!

Så kan det gå

Permalink | Lets Talk | Kommentarer (0)
2012-08-05 11:30:17

Jag fick nya byxor på jobbet när jag kom tillbaka efter ett halvår, samma storlek, samma modell, samma färg. Men något måste ha hänt medan jag var borta, antingen har jag fått byxor som det det faktiskt är fel på, eller det mest troliga - jag har helt enkelt blivit större. Så kan det gå när man får för mycket av det goda, numera får byxorna vara uppknäppta medan jag jobbar. Jag vet inte, men kanske kan det vara något slags tecken på att jag borde minska ner på chipsen & sluta vara så fruktansvärt lat! Man kan väl säga att jag har svårt att hitta motivation till att svettas & bli trött, då är det ju betydligt roligare att småspringa till ica innan de stänger för att köpa en chipspåse. Hm... dags att ändra på dåliga vanor kanske?


Det är bara jag, ingen annan.

Permalink | Lets Talk | Kommentarer (0)
2012-07-02 19:04:13

Ibland brukar jag gå tillbaka i min blogg & läsa mina tidgare inlägg som jag skrivit. Det häftigaste är när man inser att man skrivit om något som man aldrig trodde man skulle klara av och som jag nu vet att jag tagit mig igenom! Eller att man skrivit något som sen aldrig blev som det var tänkt, utan tog en helt annan vändning.

Hösten 2009 skrev jag om problemet med klackskor, jag skulle bli så lång & jag mådde så dåligt över det här minns jag. Ville så gärna ha lika fina skor som alla andra, men jag valde att gå i ballerinaskor eller converse för att slippa se ut som en jätte. Idag har jag flera par klackskor, även dom som är 10cm, vilket innebär att jag blir 193cm lång! Men det är ju så himla snyggt, och vad gör det att jag syns lite mer än alla andra när jag går utomhus? ;) Trots att folk säkert tycker det är en löjlig sak att tänka på, så känner jag mig ändå stolt över att jag äntligen kom över komplexet över min längd.
 
Våren 2011 skrev jag om att jag aldrig skulle flytta hemifrån förrän det var dags att plugga. Men se på tusan, idag står jag här med nyckeln till min första lägenhet & jag har ännu inga tankar på att plugga förrän om några år!
 
Sommaren 2011 skrev jag om att detta skulle bli mitt sista år innan jag började plugga. Men jag har verkligen insett att även om folk tjatar om att det är viktigt med att sätta igång med en utbildning, så finns det ingen ålder för när man ska börja med det! Vad spelar det egentligen för roll? Jag har ett helt liv framför mig & just nu känner jag mig så himla fri till att göra precis vad jag vill & det är så härligt! Min tid i skolbänken kommer också komma en dag, när jag är redo & inte för att andra säger det.
 
Sommaren 2011 skrev jag kort om vad man skulle göra om man inte hade någon rädsla. Rädsla för något är egentligen bara en känsla som går att vänja sig av vid. Det är det mitt år har bestått av hitills, att gå emot mina rädslor. Jag har bland annat hållt i en orm trots min fobi för det. Jag har även hoppat ut ur ett flygplan trots att jag vanligtvis inte ens kan stå vid vår balkongkant utan att känna obehag. Jag tänker absolut inte sluta här, man blir starkare för varje gång man utmanar sig själv!
 
Nu blev detta ett väldigt långt inlägg, men kände att jag ville skriva av mig lite. Hursom, jag bara älskar det liv jag lever just nu! 
 

Jag börjar ett nytt liv

Permalink | Lets Talk | Kommentarer (0)
2012-03-11 11:47:00

Ja, jag vet inte vilka som kommer tro mig, men jag har för första gången powerwalkat, tro mig backarna här är inte att leka med! Jag känner redan att mina benhinnor gör ont så träningvärk kommer jag nog ha imorgon när jag vaknar, men vad kan man förvänta sig efter att inte gjort ett skit på tre år?

Men jag har på riktigt fått tillbaka något sug av att träna... Jag vet inte hur länge det kommer hålla, när jag kommer hem kanske jag återigen återvänder till chipspåsen och min trogna vän datorn! HAHA

Anledningen till att jag inte tränat efter mina basketår har varit på grund av att jag inte vill tappa min vikt och bli så smal som jag var på den tiden. Jag är så nöjd nu och trivs verkligen med att jag äntligen gått upp i vikt. Men att inte träna har ju gett andra negativa effekter som att jag är trött hela tiden och har ingen energi till något. Jag har iallafall bestämt mig, jag ska börja träna lite smått, här blir det nog mest någon powerwalk då & då, men när jag kommer hem ska jag försöka ordna någon personlig tränare som kan hjälpa mig att träna på rätt sätt så jag inte tappar vikt eller förlorar formerna!
Jag håller tummarna för mig själv nu!


Jag tänker nog inte ändra mina matvanor så himla mycket, jag tänker äta det jag vill äta och idag ville jag äta choklad när vi tog en paus i regnet! ;) Och en sak till, backen upp till vårt hostel är mycket värre än den ser ut!

Money....

Permalink | Lets Talk | Kommentarer (1)
2011-12-07 23:27:12

Utgifterna blir bara fler & fler, känns inte okej för tillfället, pengarna liksom bara försvinner från kontot. Men snart är åtminstone julklapparna klara, sen måste jag verkligen tänka mig för! Har några viktiga utgifter som är ett måste, men annars så får jag tusan inte röra kontot mer! Aja, får väl gilla läget, lönen kommer trots allt två gånger till innan det är dags att lämna sverige!


Bilden har inget att göra med texten, den bara gör mig glad!

I'm king of my own life

Permalink | Lets Talk | Kommentarer (2)
2011-09-13 18:17:14

Ni kan inte förstå hur mycket det snurrat i mitt huvud de senaste veckorna. Jag har inte vetat varken ut eller in.

Nästan alla mina vänner har redan börjat plugga & har dom inte det vill dom förmodligen göra det nästa höst. Det känns som att det enda rätta är att jag också börjar plugga då. Men igår kände jag bara att jag borde göra vad som känns rätt för mig. Det är nu jag känner att jag har chansen att jobba i ett annat land eftersom jag inte har någon fast punkt, det är nu jag kan spara nästan hela min lön till alla resor utan att betala av studielån, det är nu jag kan åka iväg en längre tid utan att behöva krångla med någon ledighet från jobbet.
Jag kommer från och med nu skita i hur många sabbatsår det blir, jag vill göra det jag tycker verkar kul och börja plugga när jag känner att det är rätt för det.
Spela roll hur gammal man är när man är klar med sin utbildning, jag lär säkert vara den som blir sist med både det och att skaffa familj.. villa, volvo, vovve. Men vafan, jag har ju ett helt liv framför mig, först ska jag se världen!



Dessutom, om världen går under 2012, så behöver jag åtminstone inte ångra att största delen av mitt liv gick till skolan. Moahahaha ;D

Babbel om det närmaste året..

Permalink | Lets Talk | Kommentarer (1)
2011-08-24 21:14:04

Två lediga dagar i streck, mitt i veckan när ikea-katalogen skulle ut, jag klagar verkligen inte! Men imorgon är det både jobb och lönedag, alltså lite lättare att kliva upp på morgonen! ;)

Just nu sitter jag och funderar över mitt (förhoppningsvis) sista år innan jag ska plugga vidare. Både Sonny & jag kommer hålla oss kvar i stan ett år till som det ser ut just nu, så jag känner mig glad över att jag slipper vara ifrån honom. Ja kortfattat kan man väl säga att Sonny och jag kommer plugga på helt olika ställen sen när det är dags för att plugga, så det blir en ganska stor prövning för vårat förhållande.

Hur som helst så verkar det se väldigt ljust ut när det gäller jobb på posten. Fick jag bestämma helt just nu så skulle jag vilja jobba hösten och kanske fram till nyår, sen resa iväg en längre resa ungefär som förra året. Komma hem någon månad och om jag har tur få jobba lite till. Sen kanske åka iväg till New York i april månad. Sen jobba åtminstone sommaren fram till att man ska plugga till hösten.

Sen är det ju inte omöjligt att jag inte kommer in på det jag vill, och då skulle jag vilja köra en sista-minuten-resa med någon i min familj! Och sen jobba och börja plugga till våren istället.

Så skulle mitt år se ut om jag fick bestämma, pengarna är väl det som främst kan ställa till det. Det där med att spara till att man ska plugga är väl en smart grej att göra, men å andra sidan så vill jag inte gå hemma ett helt år och bara jobba... Många sätter igång att plugga utan besparingar, jag tror det löser sig vilket jag än väljer! 

Ni som orkade läsa allt, det här är allt som far runt i huvudet på mig just nu. Väldigt jobbigt att inte riktigt veta vad man vill, jag vill så mycket, men har svårt att verkligen göra det!

Blablabla, nu ska jag sova iallafall!

mmmm, sugen på lite sol när man missat hela sommaren!

Crazy thoughts

Permalink | Lets Talk | Kommentarer (1)
2011-07-30 13:04:21

Jag har ett riktigt rus i magen, nästan som fjärilar. Men inte för att jag är sådär löjligt kär, utan för att jag kanske, bara kanske kommer ge mig in på något som jag aldrig skulle tänkt på om det inte vore för Sonny. Det enda som hindrar mig är min egen rädsla, ska jag våga?!

Det kanske är nu jag ska lyssna på vad som ska ristas - Spread your wings and fly


bildkälla: we♥it


Welcome to reality

Permalink | Lets Talk | Kommentarer (0)
2011-07-29 10:57:48

Man kan väl säga som så att datorn inte blir lika prioriterad längre, därav den otroligt ruttna uppdateringen! Jobbar gör jag varje vardag, helgerna går åt till att träffa alla fina människor i mitt liv. Just nu känns det viktigare, jag vet nämligen inte vilka som finns kvar här i höst, jag vet inte vad som händer med mig heller för den delen.

Jag var helt säker på att åka iväg och testa något nytt! Men en av mina största drömmar ligger väldigt nära just nu och då måste jag stanna, jag vet även att jag skulle klara mig galant här hemma om jag skulle bli kvar. Men det lockar att få testa något helt annat, i en annan stad, kanske i ett annat land. Spara ihop massa pengar och se världen i vår. Just nu känns allt så himla oklart! Det är svårt att ta beslut när man inte riktigt vet hur de andra som är inblandade ska göra eller hur de tänker. Tror jag får sätta mig o tänka igenom det här, försöka få alla bitar att falla på plats.

Det finns en stor chans att denna höst kommer bli början på några ganska så jobbiga år som jag måste ta mig igenom, dock inte ensam. Det är jobbigt att inte veta vad som händer härnäst. Det behövs en stark vilja och endel uppoffringar - jag är redo att göra det för dig!
Kärleken övervinner allt, right? ♥

bild från we♥it


Från och med idag!

Permalink | Lets Talk | Kommentarer (0)
2011-04-16 09:13:12

Jag har funderat lite och jag är verkligen databeroende! Jag har min dator påslagen så fort jag vaknar eller kommer hem från jobbet, sen stänger jag av den när det är dags att sova. Då har det liksom gått flera timmar av att jag suttit och läst massa bloggar och uppdaterat facebooksidan tusen gånger för att se om något hänt de senaste minuterna! Om inget dyker upp under dagarna som får mig att lyfta på arslet så sitter jag bara där.. Helt meningslöst egentligen, tiden bara försvinner..
Det måste helt klart ske en ändring på det här! Jag börjar nu, snart, klockan 11! Det är dags att jag ger mer tid åt annat som är både roligare och viktigare än att sitta vid en sketen datorskärm!
hej nya liv!

Tidigare inlägg