Hoppar över 10an, den var lite trist, har ju pyjamas på mig för tillfället liksom.

---

Jag har en syster som heter Sara, det är den bästa systern jag har & även den enda. Ibland är vi verkligen som katt & råtta, då funkar det inte alls mellan oss. Men ju äldre vi blivit, ju mer har vi börjar stå ut med varandra.

Ingenting slår de stunder då vi nästan ligger dubbelvikta av skratt, jag tror faktiskt att jag skrattar som mest och längst när jag umgås med min syster. Det finns liksom inte ord för hur roligt vi kan ha det, ingen annan skulle nog förstå för det är så speciella band mellan oss två systrar.

Jag fick aldrig välja om jag skulle ha en syster eller inte, det var lite som att vinna största vinsten på lotto att det just blev Sara som idag är min lillasyster. Fast jag undrar om man kan kalla henne lillasyster nu när hon har blivit större än mig. I mina ögon är hon fortfarande en skitunge, dock finns inte längre brottning kvar som sysselsättning, då lär jag nog ligga på marken inom en sekund och undra vad fan som hände.

Ju mer tiden går, desto närmare kommer vi varandra. Folk säger att vi är så lika och visst kan man se likheter, men ändå är vi så himla olika på vissa punkter. Vi har helt olika kroppar, jag är mer flickig och hon mer pojkig, sen måste jag erkänna att hon är mycket smartare än mig trots att man inte kan tro det ibland! Hon är dessutom bra på det hon gör, spelar liksom ingen roll om hon aldrig gjort det innan. Bestämmer hon sig så kan hon!

Vad säger man, utan min syster skulle jag inte vara hel. Vi är av samma kött och blod. Systrarna Dahlfors, de enda som riktigt förstår varandra när ingen annan fattar.
Jag älskar min syster! ♥