Jag vet inte längre. I mitt huvud har jag alltid sagt att det är sjuksköterska jag ska utbilda mig till. För jag vill ha den sociala biten och hjälpa människor. Men det här året har tankegångarna gått lite mer åt det pedagigiska hållet. Att vara sjuksköterska är väldigt socialt och man möter nya människor varje dag. Men jag vill få mer personlig kontakt och hjälpa människor på sikt. Förståelse för människans tänkande, hjälpa till i psykiska situationer och få lära sig om barns utveckling är något som skulle vara otroligt intressant att få jobba med.

 

Att försöka läka en person som har ont är då kanske egentligen inte riktigt det jag vill göra. Men jag vill ju åt den sociala biten och få jobba runt människor på något sätt. Jag älskar att läsa "självläkande", psykologiska och pedagogiska böcker, för jag tycker det är otroligt intressant att höra om hur andra tänker och hur de gått vidare och utvecklats. Väldigt ofta kan jag höra om en livssituation som någon varit med om, därefter försöker jag alltid sätta mig in i samma situation för att få mer förståelse. Hur skulle jag känna? Vad skulle jag göra åt det? Ibland läser jag på om det för att få lite mer erfarenhet om de olika symptomen eller känslorna som kan uppkomma under de olika situationerna. Jag vill bara få veta mer hela tiden och lära mig mer om både psykologi och pedagogik.

 

Min högsta önskan hade kanske varit att bli psykolog, men jag vet redan nu att mina betyg inte håller för det. Men kanske kurator kunde vara möjligt. Förskollärare är ett annat alternativ och läsa vidare till specialpedagog tillslut. Jag trivs ju otroligt bra där jag är nu, så det är ju kanske inte helt fel.